Min mors önskan inför Mors Dag…som är nästa söndag!

På fm idag så åkte jag ut på landet för att fira PINGST! En strålande lördag, solen sken och naturen bara log emot mig, ett fräscht smittande leende!56558_1 Och strax innan man svänger av byvägen ner till oss väntade 2 busiga syskonbarn ivrigt på mig…ja, dom studsade, viftade och log stort!! Mamma hade kaffe klart, pappa klippte gräs, Mälaren glittrade—-FÖRSOMMARLYCKA! Dom 2 syskonbarnen svalde snabbt sin saft och bulle och slängde sig över såpvattnet mormor gjort till såpbubbelblåsning, en massa skratt blev till musik i våra öron i en behaglig bakgrundsmusik. bubbla-balkong-11Tja, vad är då det att blogga om….ett ganska så vanligt Svenssonliv??? Jo…..jag hade en tagg i mitt hjärta sen några dagar tillbaka, en tagg som späddes på idag av en rätt ny reklamfilm från Coca-Cola som kom nu i maj. Denna:

Så jag frågade mamma, och nu frågar jag dig med:….Såg du dokumentären om Nazifas leende på Tv4 i onsdags?Nazifa föddes med ett stort, gapande hål i läppen och upp i näsan; ett ansikte som väckte anstöt och rädsla hos dem som såg henne. Sina första fyra år tillbringade hon i mörker, undangömd från grannarna i byn i Etiopien.– Inte ens hennes syskon ville dricka ur samma mugg som hon. Barnen lekte en lek där de kastade sten för att träffa hålet i hennes läpp, berättar Nazifas pappa.   Det föräldrarna inte visste var att Nazifa led av en mycket vanlig missbildning: läpp-käk-gomspalt, LKG. LKG är en av de allra vanligaste medfödda missbildningarna hos människor och drabbar ungefär 1 av 500 nyfödda, överallt i världen. Med en förhållandevis enkel operation kan livet dock förändras på bara någon timme!Ngan

När hjälporganisationen Operation Smile kom till huvudstaden Addis Abeba för att operera hundratals barn spred sig ryktet och Nazifas pappa tog med sig dottern för att försöka hjälpa henne till ett nytt liv.På sjukhuset träffade de volontären och plastikkirurgen Malin Hakelius som opererade flickan under svåra omständigheter, men en tragisk olyckshändelse gjorde sedan att allt kom att bli förgäves.Malin och en av teamets sjuksköterskor, Rikard Larson, bestämde sig för att återvända till Etiopien för att hjälpa flickan. Det resulterade i ytterligare en operation, omgärdad av risker.Denna nyproducerade dokumentär skildrar den gripande berättelsen om Nazifa och hennes kärleksfulla pappa och deras möte med Malin och Rikard, tre år efter den andra operationen.———–du hittar den här–alltså länken till filmen!

Ja, se den!!! Mamma hade gjort det och blivit lika tagen hon av alla små som lider så av något som vi här hemma ser som så enkelt! Så hon sa helt enkelt…”nästa söndag är det MIN dag—mors dag—vill ni  i familjen göra mig RIKTIGT GLAD så skänk då till Operation Smile lerså kan vi tillsammans kanske föda ett leende till i världen!”

Operation Smile donationslänk

profil blogg-besk2 text20130313_001

Annonser

att dela glädje och sorg


är viktigt….jag som tillsammans med syskonbarnen Emma och Oskar har följt talgoxeparet på FÅGELHOLK-BIRDHOUSE i Liatorp och deras ungar …jublade i fredags över dom 8 små, senare om kvällen så dog en och i går morse fanns bara 4 st kvar i livet.Barnen har haft en massa frågor och tårar och hela familjen har försökt att förklara….hur….och det här med djungelns lag. Emma ville skicka strömmingsflundror till dom (en rest från fredagen) för…… ”Morfar säger det är så bra mat för små barn”, Oskar hoppades att dom skulle få en fin begravning…och tidigt i morse var vi inne och kollade….ja, strax efter 5 kom dom intassande i mitt sovhus och ville vi skulle kolla…och då såg vi iallafall 3 små…även om dom låg alldeles stilla….vi fasades. Senare får vi reda på att det var datafel så bilden var frusen….men 3 små är vad som är kvar. Vid frukosten så pratas det mycket om detta och barnen är verkligen ledsna…..då säger plötsligt Oskar….. ”vet ni vad vi gör, vi begraver dom här! Vi låter mamma, pappa, mormor, morfar och Loo skriva hur tråkigt vi tycker det är och att vi saknar dom, sen ritar vi nåt fint och sen lägger vi det i en fin ask i en grop och pappa kan gräva den för han har nästan inte gjort nåt i trädgården. Sen sjunger vi nåt fint och mormor kan vara präst.” ”Men så bra att du kom på det”, sa mormor”kanske morfar kan göra ett kors?” Morfar nickade och sa att han hade nog en fin kartong med. ”Jag vill bära kistan, för jag kom på det” säger Oskar stolt och alla nickar….. Emma strålade med hela ansiktet och sa… ” Loo och jag kan plocka blommor!!” Och snabbt säger min syster, barnens mamma….. ”Då ordnar jag begravningskaffe på bryggan , i solen”! Så var alla delaktiga i denna konkreta symboliska handling. Kanske det kan hjälpa barnen att bearbeta detta en smula. Då börjar Emma att gråta igen….Emma det mest empatiska barn jag vet…. ”men vad är det nu lilla gumman?” undrar mormor. Och Emma snyftar fram….”det är så synd om fågelmamman och pappan med och tanten och farbrorn som har holken och alla dom som är inne och tittar, så jättesynd!” Min pappa harklar sig….tittar på mig och säger… ”vi får be Loo blogga om det så ser dom att vi är med dom i tankarna!” Och det är precis vad Loo gör!

Du är grym, Loo;

riktigt elak och grym och inte ett dugg emplatisk eller vad det nu heter. Jag har allt vart och inspekterat undantagsstugan du vill sätta mig i! JAAAAA….neka nu inte till det, barmhärtigare att kalla på nödslakten, som till djuren. Att bo sådär högt upp utan väg och med får, spindlar och spöken .Är du helt från vettet eller är du Västeråsare? Ska du löna mig på detta viset? Du är helt förbytt sen du var över i Ömerikat! Tror du e nåt, va??…… Stjärna? Pffft!!!!!!! Ska nog be Ey eller Mialinn ta över mig till riktiga Norge…..Undantagsstuga!!! Uff på dig och ris på bara rumpan…inte råd…..vaddå inte råd…du sparte ju en massa i Ömerikat???….å nu ska jag få stå i matkön vid fattighuset?? (ja ni ser mig på bilden, jag gör RP för Norge med flaggan på ryggen)… Pfft….klämmer fram en krokodilskinnssko ur ögat)….Fy dig!!!…det borde vara sköttpengar på töckenna idioter som du! *snyft*