Tjo, vad det är livat

i Holken i Liatorp, de 3 ungarna växer,…. om än i olika hastighet och en viss hackordning ser man redan. Emma är upprörd för Emmas pappa liknade sin barnaskara med holkungarna igår. Enligt honom är Oskar den största,…. den mest dominante i holken, bufflar sig fram lite på syskonens bekostnad….ser inte alltid var han slår sig ner bara han får en bra plats, tar alltid den största bullen, frukten. Oskar som sa det klassiska till mormor när dom delade en kartong jordgubbar igår och mormor tog 2 små, nästan obefintliga …..då häver han upp sin röst som en mistlur… ”MORMOR!!!!!…du får INTE TA ALLT!” Emma är den mellersta i skaran som ständigt putsar sina fjädrar men även gapar snabbt, stort och mycket…om Emma var en talgoxe skulle hon tjata tills hon fick byta de gula fjädrarna mot lila…jag lovar….dessutom skulle hon kräva spegel i holken! Pytte Barolin är den lilla, den man får hjälpa fram lite , får truga och kanske berätta sagan om bilen som kommer med mat och säger *TUT* så han öppnar sitt gap….denna lilla talgoxunge öppnar sin näbb sist och stänger det först och går därmed miste om en del godbitar….(tror vi). Pytte är den som inte protesterar om nåt syskon (läs Oskar) snyter en godbit från honom utan bara ler glatt lycklig över att syskonen bryr sig om honom! Av denna lite haltande liknelse så blev Emma upprörd, arg, ledsen och såå in vassen förorättad på sin pappa så kvällen höll på att gå snett.Emma hatade alla, grät och slog ilsket omkring sig!! Emma höll på att lägga sig OVÄN med sin pappa! Detta som inte ska få hända….som vi så ofta säger…gör upp innan du ska sova…låt inte solen få gå ner över din vrede.

Pappan och mamman satt länge inne på Emma‘s sängkant och kom sedan lättade ut. Allt var bra igen och en gråttrött Emma somnade snart. Emma hade klargjort för sin pappa och mamma att hon aldrig, ALDRIG, ALDRIG skulle låta sin lillebror svälta…hur kunde dom tro nåt så hemskt om henne…han skulle ju få mat före mig om han var hungrig… ”om jag så svulte mig död!!”!! Och pappan förklarade ju att det hade han inte menat, inte så som Emma uppfattat det, nej….nej och åter NEJ och visst visste dom att både Emma och Oskar älskade Pytte Barolin och att dom var toppensyskon till Pytte som föräldrarna var SÅÅÅÅÅ stolta över. Ja, så det kan gå över en kartong jordgubbar.

att dela glädje och sorg

är viktigt….jag som tillsammans med syskonbarnen Emma och Oskar har följt talgoxeparet på FÅGELHOLK-BIRDHOUSE i Liatorp och deras ungar …jublade i fredags över dom 8 små, senare om kvällen så dog en och i går morse fanns bara 4 st kvar i livet.Barnen har haft en massa frågor och tårar och hela familjen har försökt att förklara….hur….och det här med djungelns lag. Emma ville skicka strömmingsflundror till dom (en rest från fredagen) för…… ”Morfar säger det är så bra mat för små barn”, Oskar hoppades att dom skulle få en fin begravning…och tidigt i morse var vi inne och kollade….ja, strax efter 5 kom dom intassande i mitt sovhus och ville vi skulle kolla…och då såg vi iallafall 3 små…även om dom låg alldeles stilla….vi fasades. Senare får vi reda på att det var datafel så bilden var frusen….men 3 små är vad som är kvar. Vid frukosten så pratas det mycket om detta och barnen är verkligen ledsna…..då säger plötsligt Oskar….. ”vet ni vad vi gör, vi begraver dom här! Vi låter mamma, pappa, mormor, morfar och Loo skriva hur tråkigt vi tycker det är och att vi saknar dom, sen ritar vi nåt fint och sen lägger vi det i en fin ask i en grop och pappa kan gräva den för han har nästan inte gjort nåt i trädgården. Sen sjunger vi nåt fint och mormor kan vara präst.” ”Men så bra att du kom på det”, sa mormor… ”kanske morfar kan göra ett kors?” Morfar nickade och sa att han hade nog en fin kartong med. ”Jag vill bära kistan, för jag kom på det” säger Oskar stolt och alla nickar….. Emma strålade med hela ansiktet och sa… ” Loo och jag kan plocka blommor!!” Och snabbt säger min syster, barnens mamma….. ”Då ordnar jag begravningskaffe på bryggan , i solen”! Så var alla delaktiga i denna konkreta symboliska handling. Kanske det kan hjälpa barnen att bearbeta detta en smula. Då börjar Emma att gråta igen….Emma det mest empatiska barn jag vet…. ”men vad är det nu lilla gumman?” undrar mormor. Och Emma snyftar fram….”det är så synd om fågelmamman och pappan med och tanten och farbrorn som har holken och alla dom som är inne och tittar, så jättesynd!” Min pappa harklar sig….tittar på mig och säger… ”vi får be Loo blogga om det så ser dom att vi är med dom i tankarna!” Och det är precis vad Loo gör!