Tjuven, tjuven ska du heta…..

Jag hade nyss börjat i tredje klass och det var första terminen vi skulle försöka klara oss själva på  eftermiddagarna efter skolan. Med viss insats av mormor så gick det skapligt…och pappa, som var mitt uppe i karriären, bidrog på sitt vis….han bjöd ut oss på restaurang 1 gång i veckan…han kallade det för social träning….och det ligger faktiskt något i det. I allafall så hade vi ett favoritställe, stället som var så snällt mot barn med rolig barnmenu och generösa glassportioner och….inte minst…klubban man fick när man skulle hem. Miljön var trevlig, man hade nyss bytt ägare och han hade verkligen ryckt upp stället. Och toan….den var bara en dröm…jo, jag lärde mig tidigt av min pappa att bedömma en restaurang efter hur man skötte den. 🙂 ( toan alltså) —Allt nog…..dom hade så fina dalablå pepparkvarnar på den restaurangen!!! Mamma beundrade dom varje gång….handmålade, verkligen snygga. Stora, tunga i handen och så bra att vrida på….. Jag vet inte vad som flög i mig???? Plötsligt ville jag bara att mamma skulle ha en sån……i köket hemma :-O !!! En ny skolväska hade jag med, en ryggsäck som skulle  bäras på ena axeln annars var man tönt…och se tönt ville man ju INTE vara…..även om det var skönare att bära den rätt 😛 Jag vet inte vad det var med mina fötter….men plötsligt hade dom makat ryggsäcken till mina ben och mellan mina knän….hur jag tänkte?—-NEJ,det vet jag inte….men smidigt hade jag öppnat ryggsäcken….som om jag förberedde något…….. Och i väntan på glassen så går mamma och syrran på toa , pappa går över och hälsar på en bekant och brorsan fördjupar sig i en serietidning. Ja…ni fattar….det blå vackra tornet smet på nåt sätt ner i min ryggsäck. Bara så där…..okontrollerat…ja nästan utan min hjälp. Jag minns magkänslan. Det sved…det brände…det var fjärilar och bin i den. Glassen smakade pyton. Jag tyckte alla tittade på mig….jag svettades och mådde illa. Nå, jag kan inte precis säga att ryggsäcken blev tyngre under promenaden till bilen men inombords var det tusan så obekvämt. Hemma tänkte jag gömma den till mammas födelsedag som snart skulle komma. Jag satte från mig ryggsäcken i hallen, delvis dold av mammas kappa…..jag tyckte den glödde, vibrerade, stank. Efter nån ½-timme så har mamma varit i den för att ta fram min fruktburk för påfyllning…………..och jag avslöjas. Gråt, tandagnissel och på med  ytterkläder och med den vackra pepparkvarnen i handen så körs jag av mina föräldrar tillbaks till restaurangen för bekännelse och avbön. Jag stammar fram min berättelse, grinar så klart och ber så mycket om förlåtelse….ska ALDRIG göra om det, lovar!! Dyrt och  heligt! Krögaren tittar allvarligt på mig, sedan på mamma och pappa…sen frågar han… ” Och vilket straff ska jag nu ge dig?” Pappa ser nog lite förvånad ut, mamma likaså..båda tycker nog att detta kan räcka som straff för mig. ” Du förstår” säger han ”att det ska svida om man gör nåt fel,  man kan inte alltid bara komma och säga förlåt?” Jag nickar, livrädd. ” Du får komma 2 lördagar i rad mellan klockan 12 och 14 och rengöra våra akkoppar, Ok?” Jag nickar….attans också….på bästa fotbollsträningstiden! Ja, det slapp ur mig med och då småler han bara.  Dom kommande två lördagarna så tvättar jag noga all dom äckliga askkopparna. Sen den dagen  så HATAR jag lukten av fimpar! Och när jag ska  gå hem sista dagen så kommer krögaren  in i restaurangen och förhör sig om ifall jag skött mig. ”Hon har jobbat som en fantastisk diskare” …..säger personalen. ” Jaha” säger han nöjd…. ”alla som slutar här brukar få en liten gåva. Var så god” ….han räcker över ett paket och jag niger väluppfostrat….jaaaaa….niger faktiskt för jag tyckte det passade in där! Den mannen gav mig en lektion för resten av mitt liv! Vad som fanns i paketet….gissa tre gånger! Jo, en alldeles ny en i kartong….den ligger fortfarande i sin kartong, aldrig använd! Men efter den episoden så hörde jag ofta retsamt från storebror….tjuven, tjuven ska du heta….!

Annonser

3 responses

Kommentarer inaktiverade.