Hon gick samma promenad

…varje morgon, i ur och skur, vardag som helgdag. Nästan samma tid, varje dag, så hälsade hon på hos oss på landet….och lite beroende på vad klockan var så drog vi våra slutsatser…farfar redan åkt på jobb eller farfar hemma. Var inte Anders hemma så blev det ett kort besök, en kvalitétstund med Anders avkomma, en gosestund med Anders. Sen bar det iväg över hagen, genom skogsdungen och hem. Hem till frukost och en liten tupplur….där solen låg på eller där det var extra gott och varmt. I många, många år vandrade hon så…för att kolla in sin familj, sa vi. Kolla in gammel-husse, lill-husse och hans valpar för att sen gå hem till matte och frukost. Hon hette Lady Marmelade, ja, hon hade ett fint svårt kennelnamn också…..men Lady Marmelade, för hon var fulast i faster Marie’s mammas sista kull av Bichone Frisé. Marmelade med ett psyke sötare än socker, Marmelade som blev en underbar marängsviss när hon växte upp, den tålmodiga, den kloka, den medkännande. Marmelade var den sista som lämnade boet, men kom 1 månad senare tillbaka p.g.a allergi i en familj som köpt henne. Då sa Marie, som av egen vilja tagit tjänstledigt för att sköta sin sjuka mamma, jag orkar inte med en hund till…..Marie slet, Marie’s mamma var döende i cancer, Marie’s pappa knäckt av jobb och vaknätter, syskonen avlastade allt dom kunde men hade samtidigt sina studier att sköta. Men snart blev lilla Marmelade till tröst, för alla tre på gården. Marmelade hade en inneboende radar…det är vi övertygade om….hon kände in oro, ångest, sorg, uppgivenhet, rädsla, fara. Vi har otaliga bevis på det. Marmelande fanns hos den som behövde henne, lady Moch det var många första åren i Marmelades liv. När det blev *vardag* igen så fortsatte Marmelade med sitt blida sätt och hon var så klok. Hon blev en utmärkt kantarellhund, en underbar, tålig lekkamrat till små barn, hon bar in ved och la den på rätt plats, hon städade sina leksaker varje kväll, Marmelade var så speciell! Ja, vi påstår att hon en gång räddade sin mattes liv genom att kalla på hjälp, envetet så visade hon att något inte var som det skulle vara genom att skälla och springa fram och tillbaka….som om hon sa…..”följ mig!!”

Natten till måndag så somnade Marmelade in i sömnen…..lugnt och stilla och utan föregående sjukdom. Åh, Lady Marmelade, jag hoppas du får det bra där uppe hos Gammel-matte och tack för att vi fick vara med dig, för att du såg till oss och berikade vårt liv. Den som säger man inte kan sörja ett djur, den stackarna har missat mycket, jag sörjer, familjen sörjer, det kommer att bli så tomt!

signatur Loan blå2

Annonser