Måndag.

Igår fick vi besök på landet av en kollega till min pappa, en lättsam trevlig herre….ni vet den perfekta gäst-typen…..medförande kaffebröd och såpbubblor till barnen. En som tog en spade och gjorde en insats i grönsakslandet men också satte sig på bryggan, i solen, med barnen och blåste såpbubblor. Han var lättpratad….man märkte att han hade ett visst behov av att känna gemenskap…just denna dag. När han sa….. ”Tack och lov, det är måndag i morgon”…så blev jag ganska förvånad och sa…. ”men det där får du utveckla lite mera.” Och han berättade att just denna dag var årsdagen då hans hustru gick bort……han hade besökt minneslunden, skulle hem…såg vägskylten mot vår *ö*….tänkte…… ”om man skulle se hur det ser ut där nu, länge sen jag var där” Så han svängde inom stormarknaden, handlade, och åkte vidare. Denna man var ungkarl tills han fyllt 50, då träffar han *HENNE*….hon som blev hans fru och lycka i 8 år. Hans saknad är enorm, hans nätverk litet…det blev dom 2…bara dom. Så nu, sa han, fanns bara minnen kvar och jobb…..och helgerna var riktigt jobbiga. Jag som nyss hade läst en blogg om just saknad och haft en vecka i SL med stor sorg i Norge…fick en klump i magen och ännu en tankeställare . Lilla Emma, som satt tyst och blåste sina såpbubblor reste sig spontant och gav honom en kram bakifrån och sa.. ” vet du vad, jag har ingen farmor jag, du kan få bli hon!!” Underbara Emma! Jag knep fast mitt bubblande skratt inombords men vår gäst han vände sig allvarligt mot Emma och sa…. ”menar du verkligen det? Jag vill jättegärna bli din farmor, tack snälla du!” Det var ett bra samtal och det blev ett långt trevligt besök, jag tror vi fått en manlig farmor på gästlistan. Förvånande???…..neee…inte för en familj som döper sina höns till pojknamn? Men….söndagen gav oss en tankeställare…gullar vi för mycket i vårt eget paradis?….vi kanske måste lyfta blicken och öppna dörrar mer och vara mer lyhörda.

Annonser

2 responses

Kommentarer inaktiverade.