VÄNTAN

eller tålamod ligger på 19 plats av mina dygder, alltså nästan på bottenplats. Och igår var det väntan på Ey, som tillslut kom in och började bearbeta Scandinavia. Lite stressad eller ställer vi för höga krav på dom? Jag vet inte, det var bara en känsla jag fick, tror jag?
I natt har jag drömt att Ey likt en bagare knådade till henne, skar en bit här och där och formade till bullar….nej kullar, körde omilt med en sporre du vet, och formade vikar och en å…..och allt detta i lusekofta och bagarmössa som var svart och mumlandes….”kunden väntar, bråttom,bråttom bråttom bråttom…..tiden vår är fylld av fart och fläkt…..så kallad jäkt.” Och jag såg en tankebubbla stiga från hans hjärna: ”40-50 grader….hela natten, sen eftertorka”
Jag förstår nu att en födelse inte alltid kan vara vacker….dom flesta föds med smärta, jag får nog glömma den rosiga Scandia-älsklingen som förlöses ur vattnet och stiger upp i morgonrodnaden med ett näpet skrik medan hon skakar fostervattnet ur sitt långa hår tittar storögt på oss och sen lojt lägger sig tillrätta…medan vi dansar glädjedans för henne!! Eller skulle hon kanske födas som Aurora Borealis i ett fyrverkeri av norrsken??? ……åter igen, det är bara pixlar det handlar om. Alltnog…lite låg känner jag mig, lite tömd på lust och energi…lite kaotisk?
Har jag fått en prae-förlossningspsykos??
Jag plockade in ytterligare igår men lämnar vissa saker orörda, som att inte riktigt klara av att ta in det…jr och Gubben och nallarna bl.a…..nallarna har kvar sin häll, ett skuggande träd och blåbärsriset och den kvarteten fick sen besök av Labbe som går på inskolning….fast det verkar går jättebra! Bauerområdet är med kvar….som en uppkäftig oas i ett snart tomt landskap.Klagar jag? Eller är det bara förvärkar?
Annonser

2 responses

  1. Ja Don, bara pixlar, det är ju bara så…vackert förföriskt gjorda i vissa fall, naturtrogna, endel med rörelser, ett flex, som adderas till synupplevelsen som får hjärnan att tro att det är på riktigt….som i Bauervärlden. Krasst sett är det ju så…och visst har man lyckats när jag reagerar så som jag gör? Och detta är döda ting, Don! Saker vi lägger ut, styr, njuter och sen spar i vårt inventarium….döda pixlar, som påverkar ändå så kraftigt!! Så tycker då folk att det skapas DRAMA i sl….men hallå….reagerar man som jag på en duva, en blomma, ett gräs eller en bergsknalle…..hur kan jag då inte påverkas av en avatar som kan delge mig tankar, röra sig med mig, skratta med mig, gråta, banna, älska….en komplicerad pixel som styra av nån i RL??Förvirrande? Jasaaaa, sen kallar en del det här för ett spel??? Oj, Don, du fick en egen miniblogg!!! KRAM ocg ha en bra dag!!!

Kommentarer inaktiverade.