småknytt….

”berätta en saga om SL”….bad Älsklingen en morgon i helgen….”en saga om dom pyttesmå, dom som man nästan aldrig ser, du vet….dom???..Loo?….dom vi lekte med när jag kräktes och hade ont i magen…småknytten , sa du dom hette, Myggflickorna sa jag…!” USCH, jag var inte ett dugg inspirerad, jag ville bara sova, sova, sova i 2 – 3 timmar till…..!! Vad gör man….oansvarig som jag är så knappade jag in SL på lappen och sa……”Du…..hur långt kan du räkna nu?”———-”Om jag funderar riktigt—så till 10, annars till 7”…. svarar Älsklingen, ärligt. ”Aha….OK….då tar vi tysta timmen nu och när du hittat 7 pyttesmåknytt då väcker du mig och säger till —så ska vi försöka ta bilder på dom???……så mormor, morfar, mamma och Oskar kan få se dom??” Jag ser grå celler i en barnhjärna dansa runt i en vild dans…tisslandes…”oj…hörde ni…tyst, sova, jag få, alldeles själv!! Wow!!”
Hon sväljer betet som en hungrig mört, jag blundar, kämpar med mitt bättre jag som sneglar på klockradion…..strax före 5, söndag morgon, vad begär man av en stackars Loo, visserligen en moster Loo, men ändå…(oj, det var det sämre jaget’s röst)….vilar…men striden inom mig gör att jag inte somnar…kisar försiktigt och ser hur hon kämpar med pekdonet över skärmen, ser ett leende komma och gå, ser en rosa tungspets…..hahahaha….hon är bara för söt, det lilla trollet…..och alldeles hemskt morgonpigg!——–Säger strängt åt mitt minne att komma ihåg…..ska Loo ha barn i en framtid så ska det vara dom *UTAN SKRIK SOM SOVER TILL KLOCKAN 8*—-uppfattat??
Och här är lite av resultatet av morgonens övningar:

Annonser